Tuvahundarna

Jaha, man blir så less på detta väder! En riktig surNina känner jag mig som. Först är det för kallt för Otto, sen blir det snöstorm å ännu kallare efter det! Vintern är verkligen inget för mig! Naiv som jag är, så hade jag redan välkomnat våren, så snacka om bakslag nu!

När jag vaknade i morse, var det 15grader inne å -13,9 grader ute, great! Så på med vinterstyrseln.. öppnar dörren å möts av ett hav av snö, ef gårdagens å nattens snöyra. Plumsar ut till veden, som jag måste typ gräva mig fram till, in igen å starta en eld innan alla mina familjemedlemmar fryser ihjäl..

De finns de som tycker det blir så ljust å fint när snön kommer, men näe! Tacka vet jag våren å gräset!!

Jag brukar försöka tänka positivt, men nu börjar jag bli neg.. Jag har en hund som kan vara ute i kylan å det är min gammelschäfer.. Snacka om att mina killar börjar ha energi över........... sedan så löper Ada, så mina killar är ju inte direkt "stabila". Man kan säga att det är mkt känslor på Tuvan nu. Men faktiskt så funkar mina killar relativt bra tillsammans ändå. Jag brukar behöva skilja på dem, men peppar, peppar.. hittills har de funkat rätt bra tillsammans. Jag ertappade faktiskt lille Bill för ngn dag sedan när han "klättrade" upp på Ottos lår, som låg å sov i godan ro.. men när matte Nina kom överraskande runt hörnet, klev Bill av, å Otto hann aldrig märka ngt. Otto sov som den nallegris han är, sötproppen.

Nej, nu måste jag ut å plumsa ef mera ved, lovely! Jag får ju motion i alla fall....