Jamen, just nu känns ju allt superbra. Mitt ego är på topp. I fredags kom nya selen jag beställt från "Hardcore Harness"... kan säga att jag sprang till postlådan när jag anade selepaket!! Och den var hur snygg som helst, å på Otto blev det så snyggt! Det kunde inte ha blivit bättre! Jag är mer än nöjd!! Fredagkväll var vi i stugan, å jag tog hundarna på en dw-tur.. å Otto såklart i nya selen.. sitter perfekt och är sååå snygg!

I lördags var vi på inofficiell utställning i Kusmark. Tack vare JennyAnn!! Hon hade anmält Yaa´x, men så skulle de till fjällen, och Ottomannen fick "ta över" platsen. Och jag är sååå glad för det! Det kunde ju inte ha gått bättre.. men vilket väntande det är på utställningar..men den dagen var det då värt allt väntande! Otto skötte sig exemplariskt socialt. Jag är såå stolt över min kille! Väl inne i ringen fick han massor av beröm när domaren kände och klämde på Otto. Domaren tom tyckte sekreteraren skulle komma och klämma, så hon skulle få känna på en välmusklad hund.. inte utan att matte växte en meter*haha* Så det blev det Hp och BIR... och efter en evig väntan på "stora ringen".. och jag som kan INGET om utställning fattade inte riktigt vad som hände(vilket förmodligen var lika bra för mina nerver) Så VANN VI!!! BIS!!!!!!!!!! Och domaren avslutade med att säga; "såhär ser en välmusklad hund ut" Mitt ego hade vuxit så mkt, att jag rymdes nästan inte i bilen*haha*

Vagnträningen i söndags gick oxå bra, men det brukar den ju. Otto var väldigt trött ef helgen. Då han varit ute i princip hela helgen. Men han gjorde det jag bad honom om med glädje, som vanligt. Jag har en sådan toppenhund, han kunde inte ha blivit bättre än han är!!

För en tid sedan dog min brorson, endast 19år gammal.. I tidningen Norran, fanns denna artikel idag. Ja, läs själv...

Äntligen mildare väder, å jag var ledig*kors i taket* Jag tog Otto på en dwtur och mötte hur mkt hundar å människor som helst, å min Ottoman var ett föredöme för sin ras! Det enda han gör när vi får möte med hundar är att spänna musklerna lite extra å himla med ögonen. Och det är han väl värd, ef allt slit å tränande*haha* Det som oxå kändes bra var alla positiva å trevliga människor vi mötte. En äldre dam kallade tom Otto för "söt kamphund". Hon var så mjuk i rösten att man kunde tro hon pratade om en bomullstuss. Ni kan tro jag tappade hakan totalt!  Helt underbar människa!

Dagen ef var jag på sonens skola å skrev på ngt papper, så jag passade på att ta en promenad med Otto bland allt folk å fä. Och han var lika duktig idag; spänner musklerna å himlar med ögonen *han e för go* Det bästa är att även om ngn vovs gör utfall mot honom, så är det samma visa. Det är ren underhållning, en riktig charmknutte e han.

Nu är en sele beställd till Otto. Svart med blått ludd och Ottos namn med blått; tror det blir skitsnyggt! De skulle göra pinnen därbak lite längre, eftersom den skaver och skicka med en längre som jag kan byta på selen jag har; Vilken service!!

Pratade med Jessica, som fått nys om att det var en fotograf som fotade hundar på en djuraffär härikring, å såklart var jag ju tvungen att ta dit Ottomannen! Han blev ju fotad av fotgraf så sent som i somras, men de tar ju så himla fina kort!! Kan säga att Kenny tyckte det var himla onödigt..........men, men...

Max, Ottos rottiskompis, fick gå före Otto, så fick Otto en chans att tagga ner lite. Han tyckte det var såååå spännande inne på affären. Det skulle ta ca 1 vecka innan korten kom, å då skulle man få välja vilka man ville ha, å skicka tillbaka resten.

Wp-tävlingen är visst framflyttad 2veckor, tror det blir 11,12 april. Men det blir bra. Jag måste fixa Ottos sele. På dw så skaver selen, så måste fixa en längre "pinne" där bak. Fast jag funderar om jag ska beställa en ny sele istället. Då skulle Ada kunna dra i Ottos nuvarande sele, så får min gammeldam hänga med oxå!

Idag är det varmare ute, å såklart jobbar jag*suckar* Men ska se om jag kan ta ngn cykeltur i afton, om det inte hunnit bli kallare igen då.......skulle ju vara typiskt.

Jaja, nu ska jag åka å jobba!

Jaha, man blir så less på detta väder! En riktig surNina känner jag mig som. Först är det för kallt för Otto, sen blir det snöstorm å ännu kallare efter det! Vintern är verkligen inget för mig! Naiv som jag är, så hade jag redan välkomnat våren, så snacka om bakslag nu!

När jag vaknade i morse, var det 15grader inne å -13,9 grader ute, great! Så på med vinterstyrseln.. öppnar dörren å möts av ett hav av snö, ef gårdagens å nattens snöyra. Plumsar ut till veden, som jag måste typ gräva mig fram till, in igen å starta en eld innan alla mina familjemedlemmar fryser ihjäl..

De finns de som tycker det blir så ljust å fint när snön kommer, men näe! Tacka vet jag våren å gräset!!

Jag brukar försöka tänka positivt, men nu börjar jag bli neg.. Jag har en hund som kan vara ute i kylan å det är min gammelschäfer.. Snacka om att mina killar börjar ha energi över........... sedan så löper Ada, så mina killar är ju inte direkt "stabila". Man kan säga att det är mkt känslor på Tuvan nu. Men faktiskt så funkar mina killar relativt bra tillsammans ändå. Jag brukar behöva skilja på dem, men peppar, peppar.. hittills har de funkat rätt bra tillsammans. Jag ertappade faktiskt lille Bill för ngn dag sedan när han "klättrade" upp på Ottos lår, som låg å sov i godan ro.. men när matte Nina kom överraskande runt hörnet, klev Bill av, å Otto hann aldrig märka ngt. Otto sov som den nallegris han är, sötproppen.

Nej, nu måste jag ut å plumsa ef mera ved, lovely! Jag får ju motion i alla fall....

Terrierklubben ska ha utställning den 3maj, så jag har anmält Otto, bara för skojs skull. Nära å bra!

Vädret har varit väldigt upp å ner, å KALLT! Så träna hund har inte gått. Otto han klarar -7, men efter det är han som en liten prinsessa, å kan inte stå på benen.. så det har varit dagar då han haft alldeles för mkt energi över. Och har det inte varit kallt så har jag jobbat, å inte orkat träna ordentligt med hundarna. Ngt uppletande å plums i snön tröttar inte direkt ut Otto.. men samtidigt är det bra, att han är "full" i energi..   Denna "energi"period har gjort att matte fått jobba lite hårdare för att få "sävliga" hundar inomhus.

Musar har vi fångat.. 3 st! Konstigt nog, så har det inte sprungit ngn i fällan, när det varit sådär himla kallt. Men jag vet inte om vi har en inne nu.. jag tycker hundarna, å särskilt Otto,  har varit å nosat å visat intresse där de brukar hålla till.. så vi får se, om det dyker om ngn .. fällorna står då redo!

Otto är anmäld till en wp-tävling 28 mars i Nyköping. Det ska bli spännande. Det känns som han vet vad som förväntas av honom, å gör det han ska.. så det ska bli spännande! Mer vältränad än han är, kan han nog inte bli.. ska försöka träna lite mer explosivt med honom.. "Segstark" kan han nog inte bli starkare.

Jag var å vägde honom för en vecka sedan, å vågen stannade på 39,2kg!! Kan detta verkligen stämma?! Tjock är han då inte..  Endel har sagt att de tycker att han har breddat, så kanske det stämmer.

Ada är påväg in i löpen, å Otto han "våldtar" henne så fort jag vänder ryggen till. Stackars min gammeldam. Jaja, det får gå som det går.

Nej, dags att fara å jobba..

Jaha, då var det musdax igen.. usch!  Jag har haft mina aningar om att det flyttat in en mus i vårat hus. Det var en kväll jag låg å slappade på soffan, då jag hörde ljud som lät misstänkt. Otto reagerade oxå, så jag förstod att var ngt på gång... igen.. Varenda gång det blir minusgrader, då får vi en inneboende! Otto har även nosat mkt, å varit väldigt intresserad stundtals.. men ingen har gått i fällan!

Igår när jag kom hem från jobbet, så säger Kenny att jag ska kolla bakom micron. Jag drar fram micron, å där är en hel hög med ostkrokar! Här är det ngn som har jobbat hårt! Vi flyttar upp fällan, laddar den med en bit ostkrok, eftersom det verkar vara en passion hos denna lilla julmus. Kenny å Eddie åker iväg, å jag tar hundarna på en kvällspromenad. När jag kommer hem ser jag att fällan har slagit igen, men den är tom..betet(ostkroken) är dock borta. Jaha, det är en smart en! Jag laddar den med en liten bit av en köttbulle. På morgonen när jag stiger upp, ser jag små bajsar runt fällan och lite här å där.. fällan har inte slagit, å betet är kvar, men bajsa det kan han/hon! Känns som musen skrattar åt oss! Åh!  Nu har jag agnat med en ostkrok, så får vi se om den blir sugen... Det måste ju vara en riktig tjockismus, den kanske har diabetes..

Otto är ju en fantastiskt musjägare, men det är ju inte lika lätt att jaga inne, som ute.. tyvärr!

Fortsättning följer!

Nu har Otto haft vila över 1 vecka, endast promenader å vanligt "svensson" liv...var lite nyfiken om vad som skulle "hända", eftersom han tränar rätt mkt å ofta.. Men det har gått bra, eller.. nog är det endel överskottsenergi som han fått brottas med, å även jag.. en aningen mer bångstyrig å envis(som det inte räckte innan), och sedan tycker jag han varit betydligt mer vaksam, men det kan ju vara åldern också. Han är ju i den ålder då endel hundägare "plötsligt blir allergiska" för sina hundar, å läggs ut på blocket. Otto är väldigt känslig för hur min sinnesstämning är. Jag har nog aldrig haft en hund som är så uppmärksam på just det, ja det ska va sambos nu avlidne schäferhane då. Känner jag mig stressad, nervös, arg, rädd.. så reagerar han direkt.. och det har jag märkt mer av under denna "vila", och det kan ju vara på både gott å ont. Han skulle vara en perfekt epelepsihund el liknande. Ibland ser jag på Otto före jag märker det själv, att jag är stressad el dylikt. Rätt coolt, men kan vara himla jobbigt, då jag är en rätt nervös gumma.. men samtidigt så tvingar han ju mig att jobba med mig själv.. så varför inte.

Ngn spruta till Ada blev det inte. Först fick jag sitta å vänta nästan en timme, efter "min" tid, stångade mig in.. å fick då veta att det var fel tid att ge sprutan. De hade alltså felinformerat mig! Åh! Sedan så ville hon avråda mig från att ge sprutan, då tikarna kan utveckla cancer, å kan blir riktigt sjuka. Jag har tänkt(och de sa även hon jag pratade med på veterinärstationen, när jag beställde tid för sprutan) att Ada är för gammal för att hinna utveckla ngn sjukdom, men hon skrämde upp mig rejält.. jag ska ringa till några andra veterinärer å höra vad de tror. De är ju himla jobbigt att ha två hanhundar som blir som galna under löp, å särskilt höglöp. De slåss ju! Om inte Otto var en sådan klok kille, så skulle lille Bill inte finnas idag.. å det är ju det man är rädd för. Ja, på ngt vis måste vi lösa det här.

Annars är det snöigt å kallt här. Usch, va jobbigt. Det är inte så kul att vakna till 16grader. Det första man måste göra är att starta en eld i kaminen, å sedan krypa under en massa filtar för att inte frysa ihjäl. Men så fort som tiden går, så är det snart vår igen. Super!

Så har snön kommit, känns lite både och. Det är skönt att det blir lite ljusare, och sedan kan hundarna tränas på andra sätt.. men huga så kallt, å blött. Jag har faktiskt införskaffat mig en pannlampa, som funkar perfekt. Så nu kan jag träna med hundarna även på kvällstid. Och tidiga morgnar/nätter.. jag har ju en förmåga att stiga upp då andra sussar å sover

Mina vovs har ätit Purina valpfoder, å jag hade inte tänkt byta.. men då hade svärmora slut på valpfoder, så jag tog en säck "Purina Performence"... å rackarn vad bajskorvarna minskade! Här skits det inte mkt nu. 1 till 2 ggr/dag!

Nu har jag också beställt tid för Ada, min gammelschäfer, att få en spruta, så hon inte löper. Otto å Bill har ju en tendens till att bli ovänner under löp, särskilt under höglöpen.. å det orkar jag inte med. Himla jobbigt att alltid vaka över dom, men nu slipper jag det*skööönt* Inga mera tikar för mig! Hädanefter är det bara karlar som är välkomna

Tror nästan att Otto har breddat både bak å fram.. ser ut som en riktig biff nu! Jag tänkte passa på att väga honom, när Ada ska besprutas.

Träningen går bra. Otto vet precis vad som förväntas av honom, och han älskar att jobba. Kroppsmässigt känns det som även om en bil skulle köra på honom, skulle han bara studsa iväg Han kan nog inte bli  mer vältränad än vad han är nu.

Lille Bill har ökat sin muskelmassa. Men jag tror jag ska "segträna" honom lite mer. Vill att han ska bli lika stark i kroppen som Otto, innan han får börja explosivträna på allvar.